I Oristano fylls luften varje år av trumpeter, trummor och hästarnas dova hovslag. Det är Sa Sartiglia, en av Sardiniens mest spektakulära och samtidigt mest gåtfulla karnevalstraditioner – en fest där historia, ritual och mänsklig kraft smälter samman i en rytm som känns både uråldrig och levande.
Namnet Sartiglia tros komma från det kastilianska ordet ”sortija”, ”ring”, ett arv från den tid då Spanien hade stort inflytande över Sardinien. Själva idén är enkel men laddad med symbolik: ryttarna galopperar längs gatan och försöker träffa en stjärna som hänger högt ovanför marken med sin klinga. Men Sartiglia är långt mer än en skicklighetstävling. Det är en ceremoni, en kollektiv berättelse om lycka, öde och årets gång, där varje rörelse bär på betydelse.
Sartiglia äger rum i Oristanos historiska stadskärna under karnevalens sista söndag och upprepas sedan på fettisdagen. De två dagarna har olika värdar. Den första organiseras av Gremio dei Contadini, böndernas skrå, under beskydd av Johannes Döparen. Den andra leds av Gremio dei Falegnami, träarbetarnas skrå, med Josef som skyddshelgon. Skrånas roll är inte bara organisatorisk – de förkroppsligar stadens sociala och historiska struktur, som fortfarande lever kvar i ritualerna.
Dagarnas centrum är Vestizione, ceremonin där Su Componidori, Sartiglias ledargestalt, kläs i sin dräkt. Handlingen sker enligt ett strikt ritualiserat mönster och i full tystnad. Kläderna är inte dekorativa i vanlig mening: masken symboliserar ett androgent väsen, varken man eller kvinna, något som står mellan det mänskliga och det gudomliga. I det ögonblicket upphör Su Componidori att vara en individ och blir istället en symbol – en bärare av ritualens kraft.
När dagen gryr i Oristano fylls de smala gatorna av ljud. Trumpeter och trummor ekar mellan husen medan ryttarna rider fram tillsammans med Su Componidori genom folkmassan. Stämningen förändras märkbart: sanden som täcker gatan, hovarnas rytm, publikens koncentrerade blickar – allt samlas i ett tillstånd av intensiv närvaro. Högt ovanför dem dinglar stjärnan, fäst i ett grönt band mellan byggnaderna.
Sartiglians huvudhändelse är Corsa alla Stella, ”loppet mot stjärnan”. Ryttarna galopperar i full fart och försöker träffa stjärnans mitt med svärd eller lans. Varje träff räknas, och enligt traditionen innebär fler hål större lycka för året som kommer – för skördarna, arbetet och livet i staden. Ritualen har rötter i medeltida kavallerispel och bär samtidigt spår av äldre, förkristna föreställningar om fruktbarhet och välstånd. Genom århundradena har dessa lager vävts samman till den form Sartiglia har idag.
Efter Corsa alla Stella följer La Pariglia, där tre ryttare i taget utför akrobatiska formationer i full galopp. Publiken står tätt längs gatorna, både andäktig och upphetsad, medan ekipagen rör sig i en perfekt avvägd rytm av mod, precision och samarbete.
Men Sartiglia är inte bara själva tävlingarna. Innan ridningen börjar tillkännages festen genom stadens gator av en fanbärare till häst, ackompanjerad av musiker. Maskerna, dräkterna, skrånas samspel och den gemensamma rytmen ger hela evenemanget en dimension som sträcker sig bortom det vardagliga – som om staden för en stund träder in i ett annat tidslager.
När kvällen till slut faller samlas både deltagare och åskådare i Oristanos gator. Ofta delas ett glas Vernaccia di Oristano, det lokala vinet som, liksom Sartiglia själv, bär på århundraden av tradition, gemenskap och sardisk identitet.
Och kanske är det just därför Sartiglia återkommer år efter år. För när festen tar sin början är det inte bara stadens gator som fylls av ljud och rörelse – utan också människors känsla av tillhörighet till något större, äldre och fortfarande levande.
Foto di Cristiano Cani from Cagliari, Italia – ComponidoriUploaded by Japs 88, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=18212084
Plus 39 