Pentedattilo ser ut att ha klättrat direkt ut ur en saga: byggd på den branta klippan vid Monte Calvario, med en silhuett som liknar en jättelik hand med fem fingrar, där varje “finger” sträcker sig mot himlen. Denna by i Kalabriens Aspromonte har länge burit sin historia med värdighet — som ruin, som plats för legender och nu som levande kulturarv.
Namnet “Pentedattilo” kommer från grekiskans pènta-daktylos, alltså “fem fingrar”, en direkt referens till klippans karakteristiska form. Historiskt var byn strategiskt viktig under antiken och medeltiden, och den kontrollerades av olika feodala familjer. Under Normandernas tid och senare under familjen Alberti växte både makt och konflikter.
Ett av de mörkaste kapitlen i Pentedattilos historia är den blodiga fejd mellan Alberti-familjerna, känd som “slaktet av Alberti”. Enligt lokala legender sägs händelsen fortfarande eka genom klippornas sprickor när vinden blåser. Denna berättelse har bidragit till byns mytiska identitet som “spökstad” — en plats där historiens vågor aldrig riktigt lägger sig.
Naturens krafter har också format byns öde: erosion, jordbävningar och instabila geologiska förhållanden gjorde livet osäkert. 1968 deklarerades Pentedattilo obeboelig, och början av 1970-talet markerade nästan fullständigt övergivande av byn.
Men historien slutade inte där. Från 1980-talet har volontärer, konstnärer och kulturentusiaster från hela Europa återvänt för att återuppliva byn. Hus har restaurerats, hantverksverkstäder har öppnats, och små butiker erbjuder glas, keramik och träarbeten. Idag finns kulturella initiativ, inklusive ett Museum för folklig tradition, och några privata bostäder har omvandlats till “albergo diffuso” — utspridda hotell där besökare kan bo mitt i ruinstadens själ.
Byns läge vid Aspromonte-parken ger en stark koppling till naturen: omgivande klippor, olivträd, fikon och taggbuskar bildar en vild men vacker bakgrund. På sommaren lever Pentedattilo upp igen med evenemang som Paleariza, ett festival som firar det grekisk-kalabriska språket och traditionerna, samt Pentedattilo Film Festival med kortfilmer och kulturträffar.
När du promenerar genom de smala, stenlagda gatorna hör du vinden vina mellan ruinerna — och du kan nästan ana historiens andetag. Ruinerna av slottet, de gamla husen och den bysantinska kyrkan ger en känsla av att tiden inte helt har övergett denna plats.
Samtidigt är Pentedattilo inte bara ett minnestecken. De få invånarna, konstnärerna och hantverkarna som bor här arbetar aktivt för att bevara och utveckla byn. Projektet är ett exempel på hur kultur, konst och historia kan återuppliva en plats som länge troddes död.
Plus 39 