När man närmar sig Castelpetroso i Molise är det svårt att inte bli överrumplad av synen som möter en: mitt bland gröna kullar och bergsryggar reser sig en byggnad som ser ut att höra hemma i en gotisk saga. Basilica dell’Addolorata, med sina höga spiror och stenkupoler som pekar mot himlen, tycks nästan sväva över landskapet.
Historien börjar 1888, när två unga kvinnor enligt traditionen bevittnade en uppenbarelse av Jungfru Maria vid en grotta i trakten. Nyheten spred sig snabbt, och platsen blev snart ett mål för pilgrimer som kom för att be och reflektera. Med tiden växte behovet av en större plats för tillbedjan, och två år senare, 1890, lades grundstenen till en basilika som skulle ge form åt den växande vördnaden för Maria Addolorata – den smärtfyllda modern.
Bygget var inget snabbt projekt. Krig, ekonomiska svårigheter och praktiska hinder drog ut processen på tiden i nästan ett sekel, och först i september 1975 invigdes basilikan officiellt.
Arkitekturen är en fascinerande sammansmältning av estetik och tro. Den neo-gotiska stilen gör sig tydlig i spetsiga bågar, eleganta torn och ljusa stenfasader som står i kontrast mot de mörka skogarna runt omkring. Inuti kyrkan finns glasmålningar som skildrar Marias sorger i färgade fönster, fresker och detaljer som väver samman visioner och liturgi med konstnärlig ambition.
För pilgrimer och troende är basilikan en plats för tystnad, reflektion och mötet med något större än vardagen. Men även för den som inte är troende är det svårt att förbli oberörd – ljuset som faller genom fönstren, de höga valven och den mäktiga arkitekturen skapar en känsla av både ro och vördnad.
Basilica dell’Addolorata är kanske Molisens mest oväntade byggnad – ett gotiskt epos av sten och tro, som fortsätter att tala till både hjärta och öga, och som påminner om hur tro, tradition och konst kan förenas i ett enda, storslaget verk.
Foto di Di Fabio Pitisci – Opera propria, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=38617428
Plus 39 