På en dramatisk klippavsats i Abruzzo reser sig Castello di Roccascalegna, så högt och brant att det ser ut att trotsa både gravitation och tid. Borgen, vars ursprung går tillbaka till 1100-talet, var en gång en strategisk utkikspunkt över dalarna nedanför och en viktig knutpunkt för att kontrollera vägarna mellan inlandet och Adriatiska havet. Torn, murar och branta trappor vittnar än idag om en tid då försvar var en nödvändighet och livet ofta präglades av osäkerhet.
Under seklernas lopp styrdes Roccascalegna av olika adelsfamiljer, som Carafa och d’Avalos, och varje familj satte sin prägel på borgen. Men det är inte bara den militära historien som gör platsen speciell – utan också de berättelser och legender som har fäst sig vid dess murar.
Den mest kända är kanske den om baronen Corvo de’ Corvis på 1600-talet. Enligt traditionen försökte han återinföra den fruktade ius primae noctis – rätten för herren att tillbringa bröllopsnatten med sina vasallers nyblivna fruar. Året var 1646, och historien berättar att baronen ville göra anspråk även denna gång. Men ödet tog en annan vändning: den unga bruden, eller kanske maken förklädd i hennes kläder, tog sig upp till borgen och högg baronen till döds.
Det mest märkliga inslaget i legenden är dock vad som hände efteråt. Det sägs att baronens blodiga hand, i dödsögonblicket, lämnade en avtryck på klippan – en röd fläck som varken tid eller mänskliga händer lyckats få bort. Enligt byborna återkommer handavtrycket gång på gång, även efter att man försökt tvätta bort det. När delar av borgen rasade på 1940-talet, sägs märket ha blivit synligt igen, som ett envist eko från det förflutna.
Sant eller inte, berättelsen har gett Roccascalegna en särskild aura. När man går längs borgens murar och ser klippan falla brant mot dalen nedanför är det lätt att förstå varför fantasin har fått fäste just här. Mellan historiska fakta och folkliga legender skapas en plats som är lika mycket saga som verklighet.
Efter århundraden av förfall räddades borgen under senare delen av 1900-talet genom noggranna restaureringar. I dag är den öppen för besökare och används också för kulturella evenemang. Men det är framför allt stillheten, det dramatiska landskapet och de viskande berättelserna som gör intryck. När solen går ner över Majella-bergen och skuggorna förlängs, känns det nästan som om Corvo de’ Corvis fortfarande vakar över sitt rike – och lämnar efter sig fler gåtor än svar.
Castello di Roccascalegna är därför mer än en sevärdhet. Det är en plats där historia och myt vävs samman, där stenar och sagor lever sida vid sida, och där varje besökare bär med sig en bit av både verklighet och legend.
Foto di Di Roccascalegna (CH) – Opera propria, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=146011783
Plus 39 