I de gröna kullarna i norra Piemonte, inbäddad bland skogar och andaktsfull tystnad, ligger en plats där orden får nytt liv. Graglia, en liten by i provinsen Biella, bär på ett märkligt och poetiskt mysterium: det så kallade eco endecasillabo – elvastavigt eko.
Föreställ dig att stå vid en utsiktsplats, blicka ut över landskapet och viska ett enda ord mot en helgedom. Och att det ordet, efter några sekunder, kommer tillbaka till dig – som om bergen själva svarade – i en fras som plötsligt blivit längre, fylligare, nästan som en vers.
Fenomenet äger rum längs den historiska stigen som leder från Santuario di Graglia till Colle di San Carlo, strax bakom det gamla Grand Hotel. Just där, på en särskild punkt, kan ljudvågor studsa mot den monumentala helgedomens fasad på ett sådant sätt att de återvänder med en ekande rytm, ibland med upp till elva stavelser. Därav namnet.
Det sägs att endast ett annat ställe i världen, Grand Canyon i USA, uppvisar ett liknande akustiskt fenomen. Men till skillnad från den amerikanska naturens storslagenhet, är Graglias eko något mer intimt – något som måste upptäckas med öra och själ.
Under 1700-talet började pilgrimer och nyfikna notera detta märkliga ljudspel. Enligt lokal tradition brukade de som fått en nåd vid helgedomen gå upp på höjden och ropa ut sin tacksamhet. Det var då de upptäckte att deras ord inte försvann i vinden – de kom tillbaka, som om platsen själv ville svara.
Ingen vet exakt varför ekot just här får denna rytmiska karaktär. Kanske är det en slump, kanske resultatet av århundraden av arkitektonisk känslighet för naturens lagar. Men för den som tar sig hit är det en upplevelse som lämnar spår.
Ett eko som inte bara bär ljudet av rösten – utan också historiens, trons och poesins viskningar.
Plus 39 